Under natten vaknade jag flera gånger av trycket över bröstet en tänkte inte så mycket mer på det men på morgonen blev det bara värre o värre. Händerna domnade bort och jag kunde knappt andas. Ibland gjorde det så fruktansvärt ont över bröstet..
När jag kom in på akuten blev jag bara sämre och började må illa och var flera gånger på väg att svimma.
De gjorde EKG, tog blodprover, röntgade lungorna osv men det visade ingenting. Enligt läkaren kan det vara en infektion eller inflammation i bröstkorgen då jag varit förkyld så jäkla länge och haft sån jävlig hosta, eller att jag rent av hostat sönder något i bröstkorgen..
Läkaren pratade även om att det kunde komma från ryggen, speciellt då jag haft mycket problem med en kota i bröstryggen. Nu var det länge sen jag var hos sjukgymnasten men i morgon ska jag dit o knäcka till det och få lite akupunktur! MEN hon trodde ändå inte att det var det då jag var så ÖM över bröstkorgen...
Min tanke var att det kanske var panikångest el nåt sånt men läkarn nämnde inget om det och isf skulle jag kanske inte vara så ÖM fortfarande... När jag äter eller andas in djupt gör det obehagligt ont..
Jaja, jag fick åka hem igår em. De frågade om jag skulle kunna tänka mig att åka hem men komma tillbaka direkt om det blev värre igen. Självklart är det ju skönast att va hemma!! Även om jag nästan ångrade mig när jag kom hem o insåg hur lugnt o skönt det var på sjukan ;-) Jag låg o sovrummet o vilade tills Eddie o Mille gått o lagt sig!
När jag kom hem frågade grabbarna om jag varit hos doktorn och om jag hade fått plåster! Jag hade kvar några av grejjerna de sätter för EKG't vilket var tur, grabbarna tyckte det var supercoola plåster mamma hade fått!!
I morse mådde jag illa och hade en fruktansvärd huvudvärk. Eddie kom o blåste o pussade på huvudet, när det ändå inte gick över frågade han om jag ville åka till doktorn igen. lillskrutten min!
Låter otäckt!!!
SvaraRaderaTa hand om dig och hoppas det går över!!!
Kram
Men vännen, det lät inget kul. Hoppas att du blir bättre, inte roligt att ha ont!
SvaraRaderaDina pojkar har blivit värsta kändisarna nu!!
Hoppas du mår bättre nu.
SvaraRaderaNej men oj! Vad otäckt, Linda! Hoppas att du mår bättre och aldrig mer behöver känna så där. Detta utmattningssyndrom kan ju faktiskt visa sig på vilket sätt som helst i kroppen. Olika för varje människa. Jag hade "stickningar" från hjärtat nån gång. Sköldkörteln ofungerande så Levaxin sattes in. Tappade hår. Arg. Ledsan. Deprimerad. Ryggen pajade totalt. Infektion på infektion. mm mm. Kroppen säger ifrån på sitt eget sätt! Lyssna och varva ner insidan är hlet enkelt ett måste för oss med detta fatliga beteende. Att sänka kraven, lyssna på kroppen, varva ner, våga säga nej, planera inte mycket, ta inte på sig andras problem, sänk helt enkelt takten i livet. Jag mår mycket bra nu men det är ju snart 5,5 år senare!!! Vi borde kanske pratas vid Linda! Jag är glad att du går på "stressis" som jag kallade det. Jag är tillbaka i livet tack vare katarina steinholtz!!!! Det finns hopp och man kan ta sig ur sina utmattande beteenden. Livet blir så mycket bättre när man lärt sig denna livets läxa! Önskar ingen hamna i den situaitonen men är på nåt sätt glad att jag klarade mig levande ur det och bär med mig erfarenheten i resten av mitt liv. KRAM till dig, Linda och lycka till!!!
SvaraRaderaHej Theres! ja visst är det hemskt när man hamnat här! Det har tagit mig lång TID att bara acceptera varför jag inte mår bra osv. Nu måste jag ju bara ge det tid o kraft att förändra mitt beteende!
SvaraRaderaVad skönt att höra att du mår så bra nu!!
Ja Katarina Steinholtz är verkligen superduktig och det är så otrolgt skönt att sitta med gruppen en gång i veckan!!
Jag håller med, hade det här inte hänt förra hösten hade det kanske blivit betydligt värre, förr eller senare hade det ju tagit stopp. En kvinna i min grupp fick hjärnhinneinflammation o hjärtproblem och jag är glad att det inte gick så långt.
Ja det skulle va skoj att få prata nån dag!!
Kram till dig